Musiken
Fado förklarad före middagen
Var fado kommer ifrån, vad saudade betyder, de två gitarrer du kommer att se, och hur Lissabon och Coimbra sjunger den på olika sätt, innan du sätter dig ner för att lyssna.
Reservera en fadomiddag ↗Snabbt svar
Fado är sjungen poesi från Portugal, och de tillförlitliga beläggen för den går tillbaka till 1820-talets Lissabon. En solosångare, manlig eller kvinnlig, ackompanjeras av den päronformade portugisiska gitarren och en sexsträngad gitarr, och texterna bär ofta längtan, förlust och havet. Det finns två huvudskolor, Lissabons och Coimbras. UNESCO erkände den som immateriellt kulturarv 2011. Att veta lite om detta gör en middag med fado mycket lättare att njuta av.
Från krogarna till bordet
Fado uppstod i Lissabon i början av 1800-talet, troligen i de bohemiska kvarteren Alfama, Mouraria och Bairro Alto, även om dess djupare rötter är omdebatterade och ingen av teorierna är avgörande. Vid mitten av århundradet var dess utövare främst arbetande människor i folkliga krogar, bland dem sjömän och bohemer, som sjöng, dansade och slog fram fadon. Under andra halvan av århundradet bleknade dansrytmerna bort och utövarna blev sångare, fadistas, vilket är den form du hör idag. Själva ordet kommer troligen från latinets fatum, öde.
Saudade, fadons stämning
Fado sammanfattas ofta med det portugisiska ordet saudade, en melankolisk längtan efter någon eller något frånvarande, ofta med känslan av att det aldrig kan återvända. Ordet kommer från latinets ord för ensamhet och förekommer i portugisisk poesi redan på 1200-talet. Inte varje fado är sorgsen, och en fado kan handla om nästan vad som helst, men den behåller en traditionell struktur, och havet, fattigdomen och acceptansen av ödet återkommer gång på gång. Det är stämningen, mer än ämnet, som gör en sång till en fado.
De två gitarrerna
Betrakta musikerna lika väl som sångaren. Den portugisiska gitarren, eller guitarra portuguesa, har tolv stålsträngar i sex par och en päronformad kropp. Den härstammar från den medeltida citolen och den engelska gitarr som blev modern i Portugal på 1700-talet, och den använder fortfarande stämnycklar av fickursmodell. Bredvid den sitter violan, en sexsträngad gitarr som håller ackorden. I Lissabonstilen spelar guitarran introduktionen och svarar sedan på sångarens fraser, ett musikaliskt samspel som är halva dramatiken.
Lissabon och Coimbra
Fadon har två huvudvarianter, uppkallade efter två städer. Lissabons, den mer kända, tillhör kvinnor och män lika. Coimbras växte fram kring stadens universitet och den medeltida traditionen av serenadssjungande trubadurer; dess sångare är män i akademins mörka kappa och cape, på natten, ofta på torg eller på trapporna till gamla kyrkor, och ibland under ett fönster som en serenad. Coimbra har till och med sin egen gitarrmodell, med ett tårdroppsmotiv på huvudet där Lissabonmodellen har en snäcka.
Vad UNESCO erkände
UNESCO tog 2011 upp fadon på sin representativa lista för mänsklighetens immateriella kulturarv. I beskrivningen kallas fado en blandning av flera källor: de sjungna danserna från den afrobrasilianska traditionen, Portugals egna sånger och danser, folkmusik som fördes till Lissabon av migranter från landsbygden, och stadssång från tidigt 1800-tal. Fado är en av två portugisiska musiktraditioner på listan. Den andra är cante alentejano, från Alentejo.
Att lyssna vid en middag
Några saker gör musiken lättare att följa under en måltid. Fadon lutar sig mot rubato: när en fras slutar sträcks takten och rösten dröjer vid sin sista ton, så pausen tillhör sången. Melodierna kan växla mellan dur och moll inom samma vers. Vissa fadon går i dubbelt tempo, andra i en valsliknande tretakt. Du behöver inte förstå portugisiska för att följa en sångs form. Spara samtalet till pauserna mellan styckena, så hör du också vad gitarristen gör.
Källor